hörtrösklar

Hörtrösklar är de mjukaste ljud som en person uppfattar vid varje frekvens och mäts vanligtvis i decibel hörande nivå (dB HL). De används främst för att kartlägga en persons hörselförmåga genom audiometri och omfattar frekvenser från ungefär 0,125 kHz till 8 kHz, där människan vanligtvis har störst känslighet.

Mätningen sker vanligtvis i ett ljudisolerat rum med ett audiometer och hörhjälpmedel som placerar välmående ljud i öronen. De vanligaste testen är ren ton-audiometri där man testar luftledning (ljud som når innerörat via ytter- och mellanöra) och ibland benledning (ljud som stimulerar innerörat direkt via skallbenet). Lufttrösklar jämförs ofta med ben- eller luftledning för att bedöma typen av hörselnedsättning. En tröskelvisning anger hur många dB HL ett specifikt frekvensljud kräver för att uppfattas.

Normalt hörande definieras ofta som hörtrösklar upp till cirka 20 dB HL. Vid högre trösklar stöter man på någon form av hörselnedsättning. Graderingen av hörselförlust varierar, men vanligtvis används ungefär: 26–40 dB mild, 41–55 dB måttlig, 56–70 dB måttligt svår, 71–90 dB svår, och över 90 dB djup svår till dövhet. Skillnader mellan luft- och benledning kan indikera en bakre eller mellanöreorsakad (konduktiv) hörselnedsättning, medan lika trösklar vid båda sätten vanligtvis tyder på sensorineural hörselnedsättning.

Hörtrösklar används i klinisk audiologi, vid uppföljning av åldrande eller bullerexponering, samt för utvärdering av effekt av hörapparater och behandlingar.