högdensitetspolyetylen

Högdensitetspolyetylen, ofta förkortat HDPE eller PEHD, är en typ av polyetylen vars kedjor är i stort sett linjära med mycket liten förgrening. Denna struktur ger en hög densitet och en tät kristallin komponent, vilket resulterar i god mekanisk styrka och kemikalieresistens. Den typiska densiteten ligger cirka mellan 0,941 och 0,965 g/cm3, och smältpunkten är omkring 120–130 °C. HDPE är allmänt styv och har god slagseghet vid rumstemperatur, men kan bli spröd vid låga temperaturer utan rätt tillsatser.

HDPE tillverkas genom polymerisation av etylen och erhålls ofta med hjälp av Ziegler-Natta- eller metallocenkatalysatorer som ger en nästan linjär polymer med låg grad av förgrening. Processerna inkluderar gasfas-, lösnings- och suspensionspolymerisering, vilket gör HDPE till ett mångsidigt material med olika grad av formbarhet och slutprodukter.

Användningsområdet är brett. HDPE används i tryckhållande rör och vatten- samt avloppssystem, kemikalie- och förvaringsbehållare, mjölkflaskor och andra dryckesflaskor, livsmedelsförpackningar samt bygg- och geomembranapplikationer. Det är också vanligt i plastträ-, säck- och filmprodukter. Materialet kan tillverkas i olika färger och klarhet och bearbetas med standardpolymerkedjelagar som formning genom injektion, blow molding och extrudering.

HDPE är i allmänhet återvinningsbart och klassificeras ofta som plasterkod 2. Hållbarhet och livscykel påverkas av exponering för UV-ljus; utan stabilisatorer kan UV-strålning bryta ned materialet över tid.