hårdhetstest

Hårdhetstest är tester som mäter ett materials motstånd mot inbrytning och deformation när ett intryck görs i ytan. Hårdhet är ett relativt mått som ofta används för att jämföra material, välja rätt material och verifiera värden efter bearbetning eller värmebehandling. Resultaten används i kvalitetskontroll, produktutveckling och materialval i olika industrier.

Det finns två huvudkategorier: makrohårdhetstest och mikrohårdhetstest. Makrohårdhet används för komponenter och arbetsstycken där en större inbrytning avsätts och testerna ofta används i industriproduktion. Mikrohårdhetstest använder mindre intryck och används i små områden, i beläggningar, kärnor eller tunna skikt där standardmakrohårdhet inte är lämplig.

Vanliga metoder är Brinell, Rockwell och Vickers samt Knoop. Brinell använder en kula som indenter, medan Rockwell oftast använder en diamantspets eller stålball som indenter och olika belastningar. Vickers och Knoop använder en diamant i olika geometriska former (fyr- eller långsträckt pyramid) och ger tvärsnittsbaserade värden. Resultaten presenteras vanligtvis som hårdhetstal såsom HB, HR, HV eller HK.

Standards och vägledning för hårdhetstest kommer från internationella och regionala organ som ISO, ASTM och EN. Viktiga aspekter är preparering av ytan, val av intryckets storlek och geometri, belastning och inbrytningstid, samt temperatur och miljö. Metoderna kräver kalibrering och kontroller för att säkerställa repeterbarhet.

Begränsningar inkluderar att hårdhet inte direkt motsvarar andra mekaniska egenskaper som dukthet eller brottgräns. Resultat kan påverkas av ythälsa, ytförslutning, belastningshastighet och temperatur. Trots detta är hardness ett värdefullt jämförmått och ofta användbart i materialval och kvalitetssäkring.