hälsolitteracitet

Hälsolitteracitet är individens förmåga att hitta, förstå, bedöma och använda hälsorelaterad information och tjänster för att fatta informerade beslut om sin hälsa och vård. Den innefattar färdigheter i läsning och tolkning av hälsotekst, numerisk förståelse, kommunikation med vårdgivare samt digital kompetens för att använda digitala källor och verktyg. I moderna modeller ses hälsolitteracitet inte bara som en uppsättning individuella färdigheter utan även som motivation, självförtroende och möjligheter att agera inom vårdsystemet.

Betydelse och konsekvenser: Låg hälsolitteracitet kopplas till sämre hälsoutfall, lägre följsamhet till behandlingar, ökad användning av akutsjukvård och högre vårdkostnader. Personer med låg hälsolitteracitet har ofta svårare att hitta relevant information, tolka instruktioner och fatta beslut som främjar förebyggande vård. Sårbara grupper inkluderar äldre, personer med låg utbildning eller inkomst, invandrade och personer med kroniska sjukdomar.

Faktorer och mätning: Både individuella faktorer som utbildning, språkkunskaper och digital färdighet samt systemfaktorer som informationskomplexitet, språkbarriärer och tillgänglighet påverkar hälsolitteraciteten. Instrument som HLS-EU-Q och svenska anpassningar används för att bedöma domänerna tillgång, förståelse, kritisk granskning och tillämpning av information.

Praktik och policy: För att stärka hälsolitteraciteten föreslås tydlig kommunikation, lättläst material, användarcentrerad utformning av tjänster, teach-back-teknik och beslutsstöd. Digitala verktyg bör vara tillgängliga, översatta och kulturellt anpassade samt stödja användning av e-tjänster. På systemnivå krävs utbildning av personal och förenklad kommunikation.

Internationell syn: Hälsolitteracitet ses som en grundläggande del av patientcentrerad vård och förebyggande arbete och en nyckelfaktor för att förbättra folkhälsan.