hygroskopisitet

Hygroskopisitet, eller hygroskopicitet, är ett materials egenskap att kunna absorbera vattenånga ur omgivningen. Egenskapen uppstår när ytan eller strukturen hos ett material ger attraktionskrafter som drar till sig fukt. Hur mycket fukt som tas upp beror på relativa luftfuktigheten och temperaturen. Material kan adsorbera fukt på ytan, i porer och kapillärer, och i vissa fall till och med lösa upp sig genom deliquescens när fuktillförseln är tillräcklig.

Orsaker och mätningar: Högre närvaro av polära grupper och joniska laddningar ökar hygroskopisiteten. Porös eller stor yta ökar fuktupptagningen. Ingenjörs- och materialvetenskapen använder sorptionsisotermiska mätningar och gravimetriska metoder, ofta i kombination med dynamisk vaporsorption (DVS), för att kartlägga hur mycket fukt ett material tar upp vid olika relativa fuktigheter.

Exempel och tillämpningar: Trä och träbaserade byggmaterial är ofta hygroskopiska och ändrar vikt och dimension när de utsätts för fukt. Sockerarter och olika salter kan vara hygroskopiska; vissa ämnen som kalciumklorid är deliquescenta och uppvisar mycket stark fuktabsorption. Hygroskopisitet används praktiskt i desiccants och fuktkontroll i förpackningar, livsmedel och läkemedel, samt i polymerer och byggmaterial där fukt påverkar mekaniska egenskaper.

Betydelse och risker: Oönskad fukt kan leda till mögel, korrosion och förändringar i hållfasthet. Kunskap om hygroskopisitet hjälper vid val av förpackning, lagringsvillkor och materialdesign, där relativ luftfuktighet och temperatur är centrala faktorer som styr fuktupptaget.