hjärtrytmstörningar

Hjärtrytmstörningar, eller arytmier, är störningar i hjärtats rytm eller elektriska ledning som gör att hjärtat slår för snabbt, för långsamt eller oregelbundet. De kan uppträda hos människor i olika åldrar och kan vara ofarliga eller livshotande beroende på typ och bakomliggande sjukdom.

Vanliga typer inkluderar förmaksflimmer (atrial fibrillation), förmaksfladder och olika supraventrikulära eller ventrikulära arytmier. Förmaksflimmer är den vanligaste arytminen hos vuxna och ökar risken för stroke. Ventrikulära arytmier som ventrikeltakykardi eller ventrikelflimmer kan vara livshotande och kräver snabb behandling. Bradykardi innebär långsammare slag och kan ge trötthet eller svimning.

Orsaker och riskfaktorer inkluderar hjärtsjukdomar som kranskärlsjukdom, tidigare hjärtinfarkt och hjärtsvikt, högt blodtryck, elektrolytobalans, sköldkörtelrubbningar, alkohol och vissa läkemedel eller stimulerande ämnen. Ålder och ärftlighet ökar också risken.

Diagnostik bygger ofta på elektrokardiogram (EKG). Långtidsregistrering med Holter eller eventmonitor upptäcker intermittenta arytmier. Ekokardiografi bedömer hjärtats struktur och funktion. Belastningstest och ibland elektrofysiologisk studier kan hjälpa till att fastställa orsak och lämplig behandling.

Behandling syftar till att lindra symtom, kontrollera rytmen eller minska risk för komplikationer. Den kan innefatta livsstilsändringar, läkemedel som beta-blockerare eller kalciumkanalblockerare, eller antiarytmika. Antikoagulantia används vid förmaksflimmer för att minska stroke. Vid akuta eller återkommande arytmier kan elkonvertering, ablation eller implantat som pacemaker eller ICD övervägas.

Prognosen varierar beroende på typ och bakomliggande hjärtsjukdom. Med rätt behandling och uppföljning kan många leva normalt, men vissa arytmier kräver kontinuerlig vård eftersom de kan öka risken för stroke eller hjärtstopp.