grundläggningens

Grundläggningen är den delen av en byggnad som ligger under markytan och fungerar som länk mellan konstruktionen och marken. Den överför byggnadens laster till underlaget och ska klara både vertikala belastningar och horisontella krafter samt skydda mot markrörelser, vatten och frostpåverkan. Valet av grundläggning påverkas av jordmånens bärighet, grundvattennivå, byggnadens storlek och kostnad samt byggnormer.

Vanliga typer är ytliga grundläggningar, såsom platta på mark och plintgrund, samt djupa grundläggningar som pålar eller djupgrundläggningar. Ytliga lösningar används när jordens bärförmåga nära ytan är tillräcklig och frostskydd kan åstadkommas med isolering och dränering. Djupa grundläggningar används när marken närmare ytan är svag eller när stora sättningar ska undvikas.

Processen innefattar geoteknisk undersökning, dimensionering och val av lämplig lösning, följt av entreprenaden: schakt, jordförberedelser, dränering, fuktskydd, armering och gjutning eller murverk, samt kontroll och dokumentation av kvalitet och tätthet. Grundläggningar kan också innefatta grundmur och källarväggar i kombination med dagvattenhantering och markisolering.

Regler och standarder styrs av svenska byggnadsregler och plan- och bygglagen samt Boverkets regler och normer. Ofta krävs geoteknisk rapport och godkännande av konstruktören innan byggnadsarbeten påbörjas. Sättningar och fuktproblem är vanliga orsaker till åtgärder i efterhand. Tecken inkluderar sprickor i väggar, golv eller fundament samt ökad fukt. Åtgärder kan innefatta underbyggnad, injektering eller byte av grundläggningslösning.