gammautsläpp

Gammautsläpp är emission av gammastrålning från atomkärnor. Gammastrålar är högenergiska fotoner som uppstår när en kärna övergår från ett exciterat tillstånd till sitt grundtillstånd eller vid radioaktivt sönderfall. Eftersom gammastrålningen saknar elektrisk laddning har den mycket hög genomträngningsförmåga och kräver tyngre skärmar, ofta av bly eller tjock betong, för att dämpas.

Orsaker och källor: Gammautsläpp uppstår vid kärnövergångar och som följd av radioaktivt sönderfall där kärnan återgår till sin lägre energi. Många isotoper används i industri och medicin och avger gammastrålar som en del av sin sönderfallskedja. Vanliga källor är cobalt-60 och cesium-137 i industriell strålbehandling, och i medicin används technetium-99m i diagnostik (SPECT) och olika terapeutiska källor för teleterapi.

Mätning och dosering: Effekten av gammautsläpp bedöms med dosemätningar och dosmått som beskriver absorberad dos (gray) och effektiv dos (sievert). Gamma-spektrometri används för att identifiera isotoper och deras energier med detektorer som NaI(Tl) eller HPGe. Attenuationen följer fysikens lagar och påverkas av energin samt material och tjocklek.

Användningar: Inom medicin används gammastrålning både för diagnostik (t.ex. SPECT) och behandling (teleterapi med gamma-källor). Inom industrin används gammakällor för icke-destruktiv provning, livsmedelsbehandling och forskning.

Säkerhet och regler: Gammautsläpp kräver noggrann skyddsåtgärd och följsamhet mot ALARA-principen. Källor ska vara kapslade och hanteras av utbildad personal, och transport regleras av internationella regler och tillsynsinstanser som IAEA och ICRP.