försvarslinjer

Försvarslinjer är försvarssystem som syftar till att hindra eller fördröja en motståndares framryckning genom flera nivåer av motstånd. De kan bestå av fasta försvarsverk, terränganpassningar, hinder, och olika reserver som kan mobiliseras för att vinna tid, avvisa attacker och bevara kommunikation och logistik.

Historiskt används begreppet i många kulturer; i modern västerländsk militärteori kopplas det ofta till kombinationen av fasta element och rörlighet, där försvarsförmågan byggs upp i djupet snarare än på en enda total linje. Fasta element som bunkrar, skansar och vallgravar kompletteras av mineringar, diken och vägval som gör det svårt för en fiende att bryta igenom samtidigt som man kan slå tillbaka med artilleri och elduppsåt. Försvarslinjer fungerar bäst när de samverkar med underrättelser, logistik och snabb mobilisering av reservkrafterna.

Kända historiska exempel inkluderar Maginot-linjen i Frankrike samt liknande linjeverk som användes under olika konflikter. Idag har krigföring ofta blivit mer flexibel, och doktriner tenderar att betona försvar i djupet och anpassning snarare än statiska fronter. Men begreppet används fortfarande för att analysera hur man strukturerar motståndet, skapar tidsmarginal och upprätthåller kontroll över kritiska territoriella och logistiska nodpunkter.

Se även: försvar i djupet, djupförsvar, fasta försvarsverk, mobil försvarsledning.