föroreningskällan

Föroreningskällan är ursprunget till ett förorening i miljön. Den anger platsen, processen eller aktiviteten där ett ämne släpps ut och orsakar påverkan i luft, vatten eller mark. Att identifiera föroreningskällor är centralt i miljöövervakning, riskbedömning och åtgärdsplanering.

Källor kan delas in i punktkällor och diffusa källor. Punktkällor är avgränsade utsläpp som kan mätas vid en specifik plats, till exempel ett industriutsläpp, avloppsreningsverk eller en spillvattenledning. Diffusa källor är spridda bidrag som inte är knutna till en tydlig punkt, som avrinning från jordbruksmark, vägtrafik eller atmosfärisk deposition över ett område.

Identifiering och bedömning av föroreningskällor bygger på övervakning och olika analyser. Metoder såsom källapportionering, hydrologiska och meteorologiska modeller samt isotopanalyser används för att koppla upptäckta halter till sina källor. Geografisk information (GIS) och receptorbaserade modeller är vanliga verktyg i kartläggning och för att uppskatta källornas bidrag.

Exempel på föroreningskällor är punktkällor som industriutsläpp och avloppsvatten, samt diffusa källor som jordbruksavrinning, trafikrelaterade utsläpp och atmosfärisk deposition. Förebyggande åtgärder och reglering fokuserar ofta på att minska utsläppen vid källorna, genom teknikförbättringar, bättre avfallshantering och effektiva kontrollsystem.

Kunskap om föroreningskällor är därför avgörande för miljöskydd, riskminimering och hållbar förvaltning av luft, vatten och mark.