föroreningsdynamiker

Föroreningsdynamik är studiet av hur olika ämnen uppför sig i miljön över tid och i olika medier – luft, vatten, jord och sediment. Fältet förenar kemi, fysik och ekologi för att beskriva hur föroreningar uppkommer, transporteras, omvandlas och avsätts samt hur de påverkar organismer och ekosystem. Centrala begrepp inkluderar källor (naturliga och antropogena), transportprocesser (advektion, diffusion och spridning), sorption och partitionering mellan vatten, fasta faser och biologiska vektorer, samt kemisk och biologisk nedbrytning. Mediernas fysikaliska och kemiska egenskaper, såsom persistens, löslighet och hydrofobicitet, styr föroreningsrörelse och livslängd.

Modeller i föroreningsdynamik bygger på massbalanser och kan vara enkla end- eller tvåkammarsystem eller mer komplexa 1D/2D/3D transportmodeller som kopplar luft, vatten, mark och sediment. Vanliga ramverk inkluderar komponentbaserade modeller och multicompartmentmodeller som beskriver transport och transformation över medier i olika skala. Data från fältobservationer, laboratorieexperiment och emissionsregister används för kalibrering och validering.

Användningsområden inkluderar riskbedömning, planering av sanering och reglering av utsläpp samt prognoser av spridning och långsiktiga effekter. Utmaningar innefattar osäkerheter i data, rumslig och tidsmässig heterogenitet, icke-linjära reaktioner samt komplexa ekosysteminteraktioner och klimatrelaterade förändringar.