förlängningslag

Förlängningslag är ett begrepp som används inom rättsväsendet för att beskriva regler och mekanismer som möjliggör förlängning av tidsfrister, giltighetsperioder eller avtalstider i olika rättsliga sammanhang. Begreppet används både som en benämning på specifika lagstiftningsåtgärder och som en allmän beskrivning av rättsregler som reglerar förlängningar. I praktiken kan en förlängning bero på frivillig överenskommelse mellan parter, myndighetsbeslut eller särskilda bestämmelser i lagstiftningen.

Omfattning och tillämpning

Exempel på tillämpningar inkluderar civilrätt och kontraktsrätt, där förlängningsklausuler i avtal ger parterna rätt att förlänga avtalets löptid eller leveransfrister. Inom process- och offentlig rätt kan tidsfrister för överklaganden, inlämning av handlingar eller beslut förlängas under särskilda omständigheter eller medgivande av en myndighet. Myndigheter kan också få behörighet att förlänga programperioder, upphandlingsfrister eller budgetcykler, oftast under extraordinära förhållanden.

Rättsliga principer och begränsningar

Förekomsten av en förlängningsregel kräver vanligtvis tydlig dokumentation och formell beslutsskedja. Förlängningar får inte missbrukas och kan vara föremål för rättssäkerhetskrav, såsom tidsfristernas strikthet där vissa frister inte kan förlängas utan särskilda grund. Vissa tidsfrister är absoluta och skyddas av speciallagstiftning.

Se också: preskriptionslagar, tidsfrister, förlängningsklausuler, allmänna avtalsvillkor.