fördelningsval

Fördelningsval är en valmetod där mandat i en lagstiftande församling fördelas mellan politiska partier i proportion till deras röstetal. Systemet används främst i länder som tillämpar proportionell representation och kan tillämpas i nationella val samt regionala och kommunala val. I ett fördelningsval röstar väljare vanligtvis på partier eller partilistor, och mandatens antal bestäms av en fördelningsregel som omvandlar röster till platser.

Det finns olika varianter. I vissa system är valen uppdelade i flera valkretsar och mandat fördelas lokalt men justeras senare för att uppnå nationell proportionalitet. I andra används en enda nationell (eller storregional) valkrets där alla mandat fördelas utifrån röstfördelningen i hela landet.

Vanliga metoder för att fördela mandat är divisorbaserade system som D’Hondts metod och Sainte-Laguë-metoden, samt kvotbaserade metoder där man tillämpar en viss kvot och sedan hanterar största remainder. Ofta används också trösklar för att hejda småpartier, till exempel ett minimikrav i procent av rösterna.

Fördelningsval har fördelen att ge bredare representation av väljarnas åsikter och minska majoritetsdominans. Kritiker pekar på komplexitet i räkningen, möjlighet till koalitionsregeringar och risk för spillröster i vissa kretsar.