färgspektrumet

Färgspektrumet är det kontinuerliga band av färger som uppstår när vitt ljus delas upp i sina komponentfärger. Det synliga spektrumet omfattar ungefär våglängderna 380 till 750 nanometer och uppfattas av människans öga som färger som sträcker sig från rött till violett. I naturen och i tekniska sammanhang uppträder spektrumet ofta som ett sammanhängande förlopp; prismor och regndroppar visar detta tydligt genom färgseparation.

Vissa färger kan beskrivas av en enskild våglängd och kallas spektralfärger. Exempel på spektralfärger är rena nyanser som röd, orange, gul, grön, blå och violett. Många färger uppträder däremot inte som en enda våglängd utan uppstår genom blandning av flera våglängder och kallas ibland icke-spektra färger.

Historiskt visade Isaac Newton på 1600-talet att vitt ljus kan brytas upp i färger med hjälp av en prisma. Denna uppdelning av ljuset demonstrerade spektrat från rött till violett och lade grunden för färglära och spektralanalys. Senare forskning har behandlat hur färger uppfattas av ögat och hur olika uppsättningar av färger kan beskrivas matematisk.

För att kvantifiera färger används färgrum och färgmodeller, till exempel CIE 1931:s xy-koordinater och RGB-systemet. Inom praktisk bildåtergivning används additiv färgblandning i skärmar (rött, grönt, blått) och subtraktiv blandning i tryck (cyan, magenta, gult). Spektralanalys används också inom kemi och fysik för att bestämma kemisk sammansättning.