färgningsmetoder

Färgningsmetoder är de processer som används för att ge textilier och andra material färg. Valet av metod påverkas av fibertyp, önskad färgnyans samt krav på färgbeständighet och miljöaspekter.

De vanligaste huvudkategorierna är färgning av fibrer innan spinning, färgning av garn efter spinning, färgning av väv eller tyg efter tillverkning (piece dyeing) samt färgning av färdiga plagg (garment dyeing). I praktiken används ofta flera metoder i samma produktionslinje.

Färgämnen delas in i grupper utifrån hur de binder till fibern. Direkta färgämnen används främst på cellulosa fibrer; reaktiva färgämnen bildar kovalenta bindningar med fibern och ger hög färgbeständighet; svavel- eller mordantfärgämnen används i vissa färgsystem; vatfärgämnen kräver reducering och faller ofta tillbaka till klarare nyanser; dispergerade färgämnen används särskilt för syntetfibrer som polyester och nylon.

Processerna varierar: exhaustfärgning färgar i stora färgbad med avsikt att färgen diffunderar jämnt i fibrerna; pad-dyeing applicerar färgmedel genom pressning och därefter fixering; jet- och kontinuerlig färgning används för hög volym och snabb produktion. Efterbehandling och fixering förbättrar färgbeständighet och färguniformitet.

Kvalitetssäkring omfattar bedömning av färgbeständighet mot tvätt och ljus, färgprecision och jämnhet. Miljömässiga överväganden innefattar vattenbruk, kemikalieanvändning, avloppsrensning och möjligheter till återvinning av färgbad samt lägre energiförbrukning.