fysikalistisk

Fysikalism är en filosofisk ståndpunkt som hävdar att allt som finns är fysiskt eller att alla fenomen kan förklaras i termer av fysiska processer och egenskaper. En central följd är att mentala tillstånd, medvetande, avsikter och värderingar i sista hand kan förstås genom hjärnans fysiska tillstånd och de fysiska lagarnas ramverk.

Vanliga varianter är typfysikalism, som menar att varje fysisk egenskap motsvaras av en särskild typ av fysik, samt egenskapsfysikalism (även kallad reduktiv eller icke-reduktiv fysikalism), som hävdar att mentala egenskaper är fysiska egenskaper eller supervenverar på dem. I diskussioner förekommer också begreppen reduktionism och icke-reduktiv fysikalism. Fysikalismen står i kontrast till dualism och vissa former av idealism samt till föreställningar om icke-fysiska orsakssamband.

Inom filosofin om sinnet används fysikalismen ofta för att förklara hur mentala tillstånd relaterar till hjärnans aktivitet. Denna ansats kopplas till identitetsteorier, funktionalism och olika former av emergenta eller icke-reduktiva synsätt. Kritiker framhåller ofta att subjektiv upplevelse eller kvalitativa aspekter saknas i fullständig fysikalistisk redogörelse, vilket kopplas till det så kallade "hårda problemet" i medvetandefilosofin. Andra invändningar pekar på möjliga emergenta fenomen eller okända lagar som kräver nya begrepp.

Användningen av fysikalism är vanlig inom vetenskapsfilosofi och metafysik. Den påverkar hur man tolkar vetenskaplig förklaringsprocess och relationen mellan hjärna och sinne. I svenskt sammanhang används termen ofta som översättning av den engelska fysikalism, eller som "fysikalistisk teori" för att beskriva denna grundläggande princip.