fyllningsfasen

Fyllningsfasen är den fas i en process där ett tomrum, hålighet eller låg volym fylls med ett material för att återställa funktion, forma eller stabilisera. Begreppet används i flera olika sammanhang och kan beskrivas generellt som en övergång där volym och/eller struktur byggs upp genom materialfyllning, komprimering och kurering eller härdning.

Inom bygg- och anläggning används fyllning för att stabilisera jordunderlag, fylla igen schakt, hålrum eller bäddningar och för att bygga upp åtskilda lager under konstruktioner. Material kan vara jord, grus, ballast, betong eller specialfyllningar som mortel och gröt. Målet är att uppnå önskad bärförmåga, täthet och långsiktig stabilitet, ofta genom kontroll av fuktnivåer, kompression och avvägning av materialanvändningen.

Inom tillverkning och transport innebär fyllningsfasen att behållare, formar eller kärl fylls med vätska, pulver eller pasta. Viktiga aspekter är volymnoggrannhet, hygien och spårbarhet, samt avstämning av fyllningshastighet och luft- eller gasinnehåll.

Inom tandvård syftar fyllningsfasen till den del av restaureringen där fyllnadsmaterial placeras, formas och härdas i det preparerade hålrummet, efter isolering och ytbearbetning.

I geoteknik och gruvdrift används även återfyllning för att stötta bergmassor eller behinda vinnmarker med slutfyllningar som anpassas efter geotekniska krav.

Fyllningsfasen kännetecknas av krav på materialval, kontroll av volym och täthet, samt tids- och säkerhetsaspekter för att uppnå hållbarhet och funktion.