fuktbalansen

Fuktbalansen är ett begrepp som används inom hydrologi, markfysik och byggnadsfysik för att beskriva den dynamiska balansen mellan tillförsel av fukt och förlust av fukt inom ett system. Den beskriver hur mycket fukt som lagras i ett medium över tid och hur olika processer påverkar denna lagringsnivå.

Inom jordbruk och markvetenskap beskriver fuktbalansen hur fukt tillförs marken genom nederbörd och bevattning och hur fukt förloras genom avdunstning, evapotranspiration, yt- och djupavrinning samt infiltration till djupare skikt. Ändringen i markens fuktnivå, ΔS, kan i förenklad form bedömas som ΔS = P + I − ET − R − D, där P står för nederbörd, I för bevattning, ET för evapotranspiration, R för avrinning och D för djupperkolation. Dessa termer kan variera i betydelse beroende på region och modellnivå, men grundidén är att jämföra fukttillförsel med fuktförlust och förändringen i lagring.

Inom byggnadsteknik används fuktbalanser för att utvärdera fuktstatus i konstruktioner och risken för kondensation och mögel. Fukt transporteras genom diffusion av vattenånga och genom vätskeflöden i byggmaterial. Genom att kombinera luftens relativa fuktighet, temperatur och materialegenskaper kan man modellera hur fukt rör sig, vilket underlättar utformningen av åtgärder som ventilation, fuktskydd och avlägsnande av fuktkällor.

Fuktbalansen är därför ett verktyg för att förstå och hantera fuktrelaterade processer i miljöer som jord, byggnader och livsmedel.

---