fruktavbrytning

Fruktavbrytning är en odlingsåtgärd inom fruktproduktion där vissa utvecklade frukter tas bort för att reglera skördebelastningen på ett träd eller en planta. Syftet är att frukterna som lämnas kvar får bättre tillgång till näring och vatten, vilket ofta ger större frukter, jämnare färg och bättre lagringsduglighet. Åtgärden används särskilt vid äppel- och päronodling, men också på körsbär, persika och andra stenfrukter samt i vissa bärbuskar.

När man gör fruktavbrytning: vanligtvis efter fruktsättningen, när frukterna är små men tydligt bildade, ofta inom några veckor efter blomningen. Antalet kvarlämnade frukter varierar mellan sorter och årsvillkor och bestäms för att jämna ut belastningen på varje gren och bevara växtens vitalitet. Överdriven avbrytning kan minska totalavkastningen men öka kvaliteten på de återstående frukterna.

Metoder: manuellt genom handplockning eller försiktig brytning; vid större odlingar används mekanisk thinning eller kemisk fruktavbrytning med godkända produkter under strikt följsamhet till lokala föreskrifter och utbildad personal. Kemisk fruktavbrytning används i kommersiell odling men regleras av myndigheter och varierar med sort och klimat.

Effekter: förbättrad medelstorlek, färg och lagringsförmåga, ökad kvalitet och marknadsvärde per enhet areal, samt minskad risk för stressrelaterad skada på trädet. Risker: för tidig eller för omfattande avbrytning kan påverka nästa års blomning och skördepotential. Faktorer som påverkar resultatet innefattar väderförhållanden, näringstillgång och vattenstatus samt fruktens utvecklingsstadium. Vissa fruktsorter visar naturlig fruktavbrytning i tidiga utvecklingsfaser.