friidrottsbana

Friidrottsbana är den specialbyggda yta som används för friidrottstävlingar och träning. Den består vanligtvis av en oval löpbana som omger en infield där hopp- och kastdiscipliner utförs. Löpbanan används för sprint, medeldistans och långdistans samt för stafetter, medan fältdisciplinerna som längdhopp, tresteg, höjdhopp, stavhopp samt olika kastdelegationer utövas inom infielden eller närliggande ytor i arenan.

Den typiska utformningen är en 400-me­tars oval med flera körfält. Vanligtvis finns mellan sex och åtta banor för löpning på moderna arenor, där varje bana har en bredd omkring 1,22 meter. Kursens kurvor och räta sträckor är konstruerade så att distanserna blir rättvisa mellan olika banor. Indoor-samarbeten ofta byggs som 200-meters- eller 60–200-metersbanor med bankade kurvor och mindre antal banor.

Material och underhåll: moderna friidrottsbano r vanligvis belagda med syntetiskt underlag, ofta polyuretanbaserat med gummi, vanligtvis färgat rött eller lila, vilket ger bra grepp och stötdämpning. Underhåll inkluderar reparationer, uppfräschning av färgskikt och regelbunden åtgärd av sprickor och slitage. Banförhållning och markeringar uppfyller internationella standarder från World Athletics och nationella friidrottsförbund, vilket möjliggör internationella tävlingar.

Anläggningens inre område används för hopp- och kastgrenar samt säkerhetszoner kring gropar och stöttytor. Indoor-anläggningar är vanligtvis mindre och kan ha bankade kurvor och olika mått, medan utomhusarenor följer den typiska 400-metersplanen. Friidrottsbana är därmed en central del av friidrottsanläggningar och möjliggör både tävling och breddträning.