frakturrisikoestimering

Frakturrisikoestimering är processen att uppskatta sannolikheten för att en person drabbas av ett osteoporotiskt fraktur inom en bestämd tidsram, vanligtvis tio år. Målet är att ge ett underlag för kliniska beslut kring förebyggande behandling, livsstilsåtgärder och uppföljning, särskilt hos äldre och personer med ökad benskörhet.

Ett av de mest använda verktygen för frakturrisikoestimering är FRAX, som beräknar sannolikheten för hipfraktur och andra osteoporotiska frakturer. FRAX bygger på kliniska riskfaktorer som ålder, kön, vikt, längd, tidigare fraktur, förälders hipfraktur, rökning, långtidsanvändning av kortikosteroider, reumatisk artrit, sekundära osteoporosfrågor och alkoholbruk, och kan kompletteras med bendäthetsmått (BMD) i femurhalsen för ökad noggrannhet. Andra verktyg som används i olika länder inkluderar QFracture och Garvan-frakturriskberäkningar. Resultatet presenteras som en procentuell risk under en tioårsperiod och används för att riskkategoriindela (låg–medel–hög risk) och för att fatta beslut om behandling eller vidare utredning.

Begränsningar inkluderar att verktygen är kalibrerade för specifika populationer och att riskernas kvantifiering inte fångar alla faktorer som påverkar frakturrisken, såsom fallrisk, smärta, livsstil eller behandlingens följsamhet. BMD-tolkning och mätfel kan påverka resultatet, och verktygen bör användas som stöd för klinisk bedömning snarare än som ensam beslutsfaktor. Frakturrisikoestimering används i nationella riktlinjer och klinisk praxis för att främja förebyggande åtgärder och individualiserad vård.