fotostabilisering

Fotostabilisering, eller bildstabilisering, är en teknik som minskar skakningsoskärpa i fotografier och video som uppkommer när kameran hålls i handen. Genom att motverka små rörelser kan man använda längre slutartider utan att bilderna blir suddiga, vilket förbättrar skärpan i lågt ljus eller vid längre brännvidder.

Principen bygger på sensorer och gyrosensorer som mäter kamerans rörelser. Beroende system flyttar antingen optiken i linsen (optisk bildstabilisering, OIS), sensorn (inbyggd eller IBIS), eller en kombination av båda (hybrid bildstabilisering). Vid video används ofta elektronisk bildstabilisering (EIS) eller en kombination av mekanisk och mjukvarustabilisering.

Optisk bildstabilisering (OIS) stabiliserar ljuset i optiken genom att flytta en linsgrupp. Inbyggd bildstabilisering (IBIS) stabiliserar bildsensorn med aktorer. Hybridbildstabilisering kombinerar båda för bättre effekt i olika situationer. Elektronisk bildstabilisering (EIS) används i videor och arbetar i mjukvara genom att skära och omkomponera bildrutor för att simulera stabilisering.

Användningsområden inkluderar systemkameror, spegellösa kameror och smartphones. Fördelarna är tydliga vid låga slutartider, teleobjektiv och när man går i terräng eller utan stativ. Begränsningar inkluderar att stabilisering inte kompenserar rörelse hos motivet eller kraftig kamerarörelse, och effekten varierar med brännvidd och exponering.

Fotostabilisering har utvecklats sedan slutet av 1990-talet och har blivit standardutrustning i moderna kameror och mobiltelefoner, där den kontinuerligt förbättrar möjligheterna till skarpa bilder utan stativ.