fosforyleringsmasser

Fosforyleringsmasser är de massändringar som uppstår i masspektrometriska analyser när proteiner fosforyleras. En fosfatgrupp läggs till en aminosyra och ger en ökning av peptidens mass med cirka 79,966 Da. Den exakta massändringen används i databassökningar för att hitta fosforyleringsställen och för att skilja fosforylerade peptider från omodifierade varianter. Denna massförändring gäller främst serin, treonin och tyrosin, vilka är de vanligaste måltavlorna för O-fosforylering i eukaryoter, även om andra residue kan modifieras i vissa biologiska sammanhang.

Fosforylering påverkar inte bara massan utan även fragmenteringsmönster under MS/MS. Vid kollisionsinducerad dissociation (CID) ses ofta en karakteristisk neutral förlust av fosforsyra (H3PO4, cirka 98 Da), vilket kan underlätta igenkänning men kan även komplicera lokalisationen av fosforyleringssites. Metoder som ETD (electron-transfer dissociation) bevarar vanligtvis fosforyleringen i fragmenten och underlättar exakt lokalisation av modificationen. För tillträde till fosforylerade peptider används ofta masspektrometrisk metodik med hög upplösning och noggrann massstd.

Fosforylering är en dynamisk posttranslationell modifiering som reglerar proteinaktivitet, interaktioner och lokalisering och står centralt i cellsignalering och regleringsnätverk. Eftersom fosforylerade proteiner ofta förekommer i låga stoikioner används ofta enricheringstekniker som TiO2 eller IMAC för att öka detektionstillfället i fosfoproteomik. Utvecklingen av databassökningar och arbetsflöden fortsätter att förbättra skattningen av både förekomst och specifika fosforyleringssites.