forskningssektorerna

Forskningssektorerna är deInstitutionella domäner där forskning produceras, finansieras och organiseras. Begreppet används ofta för att beskriva tre huvudområden som var och en har egna uppdrag, finansieringsmodeller och styrning, men som samtidigt samarbetar i stor utsträckning för kunskapsutveckling och innovation.

Den offentliga forskningssektorn består vanligtvis av universitet och högskolor samt statligt finansierade forskningsinstitut. Universitet och högskolor bedriver grundforskning och utbildning samtidigt som de ofta driver tillämpad forskning i nära samarbete med näringslivet. Statliga forskningsinstitut koncentrerar sig ofta på långsiktig eller samhällsnyttig forskning inom specifika sektorer som miljö, hälsa, försvar eller infrastruktur och fungerar som kunskapsförvaltare och rådgivare åt offentlig förvaltning.

Den privata sektorn omfattar företagen som bedriver forskning och utveckling (FoU) för att skapa nya produkter, processer och tjänster. Företagen investerar i FoU både för egen användning och i samarbete med akademi eller offentliga aktörer, ofta med målet att driva tillväxt och konkurrenskraft. Den ideella sektorn, inklusive forskningsfonder och stödföreningar, finansierar projekt inom särskilda ämnesområden och fungerar som kompletterande finansieringskanal och granskande aktör.

Finansiering av forskningen hämtas från offentliga medel via anslag och forskningsråd, privata FoU-investeringar, samt internationella och privata medel som EU-program och stiftelser. Samarbeten över sektorsgränserna är vanliga och syftar till kunskapsöverföring, rekrytering av kompetens samt delning av infrastruktur och data.

Samhällets behov av ny kunskap, innovation och kompetens gör forskningssektorerna centrala för ekonomisk utveckling, hållbarhet och sociala framsteg, samtidigt som de står inför utmaningar som finansieringsstabilitet, öppen vetenskap och global konkurrens.