floemkärl

Floemkärl är den del av växtens ledningsvävnad floem som ansvarar för translokation av fotosyntetiska produkter, främst sockerarter såsom sucrose, samt vissa aminosyror och andra organiska ämnen, från bladen till vävnader som växer, lagrar näring eller inte längre är fotosyntetiska (rötter, frukter, unga skott). Floemkärl fungerar tillsammans med xylem och bildar ett samverkande transportsystem.

I höga växter består floemkärl av silrörselement som tillsammans bildar silrör, förbundet genom silplattor. Silrörselementen är, vid mogenhet, levande men saknar kärna och vissa organeller; de får stöd av kompanjonceller som är metaboliskt aktiva och lever jämte samordnar transport av molekyler. Plasmodesmata mellan silrörselement och kompanjonceller möjliggör snabb kommunikation. Floemkärl innehåller också floemparenkym och, i vissa växter, floemfibrer.

Hos blomväxter (angiospermer) är silrörselementen vanligen kopplade till särskilda kompanjonceller; i många gymnospermer finns istället silceller och albuminösa celler och där saknas tydliga kompanjonceller. Denna skillnad är en avgränsning mellan olika gruppers floemkärl.

Translokationen tros i huvudsak drivas av tryckflödesmodellen (Münch). Socker laddas aktivt in i floemkärl i källor av transportörer och protonpumpar, vilket ökar det osmotiska trycket och drar vatten från xylem. Det bildas ett positivt turgordrivande tryck som pressar sapet mot sänkor där socker avladdas, vatten frisätts och tas upp igen i xylemet eller används lokalt. Flödet sker från källor till sänkor och regleras av växtens fysiologiska behov och miljöförhållanden.