fjärrkontrollerna

Fjärrkontrollerna är handhållna enheter som används för att styra elektroniska apparater på avstånd. De sänder kodade signaler till mottagaren i enheten, vilket gör det möjligt att ändra volym, kanal, inställningar eller att slå på och av utan att närma sig produkten.

Historia visar hur fjärrkontrollerna har utvecklats från ljusbaserade system till modern trådlös kommunikation. De första fjärrkontrollerna utvecklades under 1950-talet för televisioner, där Zeniths Flash-Matic 117 blev ett tidigt exempel genom att skicka ljusstrålar till fotoelektriska celler. På senare tid ersattes ljusbaserade system i stor utsträckning av infraröd teknik; under 1980-talet blev IR-fjärrkontroller allmänt förekommande och flera tillverkare etablerade gemensamma protokoll för att möjliggöra kompatibilitet mellan olika enheter.

Tekniken bakom fjärrkontrollerna varierar. IR-fjärrkontroller sänder infraröda signaler med pulsmönster som moduleras vid vanligtvis cirka 38 kHz, och mottagaren tolkar olika protokoll som NEC, RC-5 eller SIRC. RF-fjärrkontroller, som verkar över 433 MHz eller 2,4 GHz, kräver inte synlighet mellan sändare och mottagare. Bluetooth och Wi‑Fi används i smarta fjärrkontroller för nätverksanslutning och styrning via appar. Universella och lärande fjärrkontroller kan programmeras för flera enheter.

Användning och variation: Fjärrkontroller finns för TV-apparater, ljudsystem, luftkonditioneringar och set‑top‑boxar. Moderna lösningar inkluderar röststyrning och integration med hemnätverk. Många smartphones kan fungera som fjärrkontroll genom appar eller IR-blaster.