fiskebestånden

Fiskebestånden är de populationer av en fiskart som finns i ett visst område och som används i förvaltningen av havsresurser. Begreppet omfattar både biomassa och antalet reproduktiva individer som kan utnyttjas utan att hota artens långsiktiga överlevnad. Bestånden förändras över tid genom samverkan mellan fisketryck, fiskens fortplantning och miljöförhållanden som havstemperatur, näringstillgång och habitatstruktur.

Forskning och förvaltning baseras på stockbedömningar som samlar in fångststatistik, biologisk data och ekosysteminformation för att uppskatta biomassan och fisketrycket (F). Vanliga mått är MSY, BMSY och FMSY, och beslutsramen bygger ofta på totala tillåtna fångster (TAC) och kvoter, kompletterade av tidsbegränsningar, områdes- eller redskaprestriktioner samt skyddsområden.

Fiskebeståndsstyrning sker inom ramen för regionala fiskförvaltningsorganisationer (RFMOs) eller nationella myndigheter, ofta i enlighet med internationella avtal. I EU hanteras många bestånd genom gemensamma fiskepolitiken (CFP). Målet är att använda ett försiktighetsbaserat och ekosystembaserat synsätt, där man inte bara maximerar ekonomisk avkastning utan också bevarar mångfalden och funktionerna i marina ekosystem.

Utmaningar inkluderar osäkerhet i datamaterial, IUU-fiske, klimatförändringar och habitatförändringar, vilket gör att statusbedömningar och åtgärder ofta måste uppdateras. Ekonomiska och sociala konsekvenser för kustsamhällen och fiskegrupper spelar också en viktig roll i hur åtgärder genomförs.