filkomprimering

Filkomprimering är processen att reducera storleken på digitala filer genom att ta bort redundans i data och därmed spara lagringsutrymme eller öka överföringshastigheter. Metoden kan vara förlustfri eller förlustbaserad, beroende på om originalet kan återställas exakt eller inte.

Förlustfri filkompression bevarar exakt alla ursprungliga bitar och data. Den bygger ofta på uppslagsbaserade tekniker och entropikodning: exempelvis LZ77 i kombination med Huffman-kodning, eller mer avancerade metoder som Burrows–Wheeler-liknande steg. Vanliga arkivformat och kompressionstekniker inkluderar ZIP och GZIP (DEFLATE), Bzip2, samt 7z och XZ (LZMA/LZMA2). Arkivformaten lägger ofta till felkontroller och metadata och kan paketera många filer i ett enda arkiv.

Förlustbaserad kompression reducerar data genom kvantisering och perceptuella modeller, där information som uppfattas som mindre viktig tas bort eller förenklas. Detta ger ofta avsevärt lägre filstorlek men en viss kvalitetsförlust. Det används vanligtvis för bilder, ljud och video: bilder som JPEG/WEBP, ljud som MP3/AAC/Opus och video som MPEG-4, H.264/AVC eller AV1. Kvaliteten styrs av parametrar som kompressionsgrad och upplevd kvalitet, och artefakter som blockighet eller sudighet kan uppträda vid högre komprimering.

Valet mellan förlustfri och förlustbaserad kompression, samt vilken algoritm eller arkivformat som används, påverkas av data typ, krav på bevarande av information, behov av snabbhet och kompatibilitet. För arkiviering används ofta förlustfri kompression för att säkerställa att data kan återställas exakt, medan streaming och distribution ofta prioriterar högre komprimering och snabbare överföring. Tillgång till öppna standarder och licensvillkor är också en faktor i val av format.