ferricbaserade

Ferriskbaserade avser ämnen eller material där järn förekommer i ferrisk oxidationstillstånd, Fe3+. Begreppet används inom kemi, materialvetenskap, pigmenttillverkning och miljöteknik. Det står i kontrast till järn(II)-baserade material där järn förekommer som Fe2+.

Egenskaperna hos ferriskbaserade ämnen präglas av hög oxidationsstat och ofta låg löslighet i vatten. I lösning bildar Fe3+ hydrolyserade arter och tenderar att bilda olösliga hydroxider och oxider vid neutralt till basiskt pH. Vanliga ferriska oxider och hydroxider inkluderar Fe2O3 (hematit), FeO(OH) (goethit) och Fe(OH)3. Lösligheten är låg vid neutralt eller basiskt pH; många komplex bildas i närvaro av ligander.

Vanliga ferriska föreningar inkluderar järn(III)klorid (FeCl3), järn(III)sulfat (Fe2(SO4)3) och järn(III)nitrat (Fe(NO3)3). Ferriska ämnen används också som färgpigment, där järnoxider ger röda, gula och bruna nyanser. Många ferriska material är också komponenter i magnetiska eller funktionella keramiska system, ofta som oxider eller järnoxider i gjutna eller belagda skikt. Mixed-valens-material såsom vissa ferriter kan införliva både Fe3+ och Fe2+.

Användningar inkluderar fällningsmedel i vattenrening (t.ex. FeCl3, Fe2(SO4)3), adsorption och överföring av föroreningar, färg- och byggnadsmaterial samt katalysator- och magnetiska tillämpningar i elektronik och energi. Förvaltning och hantering av ferriskbaserade produkter kräver normal laboratorie- och industrisäkerhet, då vissa föreningar är irriterande eller korrosiva. Miljöpåverkan beror på form, dosering och exponering.