felutveckling

Felutveckling är ett begrepp som används för att beskriva hur fel, defekter eller missbildningar uppstår och utvecklas i ett system, en komponent eller en organism över tid. Begreppet används inom flera fält, bland annat tillförlitlighets- och underhållsingenjörskonst, mjukvaruutveckling och biomedicin.

Inom tekniska system analyseras hur fel uppstår och sprids under livscykeln. Felutvecklingen påverkas av faktorer som design, tillverkning och miljö. Modeller används för att beskriva tidsberoende fel och deras sannolikhet över tiden; ofta illustreras detta med livscykelkurvor där tidiga fel minimeras genom kvalitetssäkring, medan slitagedrivna fel ökar senare i livslängden. Kunskap om felutveckling används i förebyggande underhåll, livscykeloptimering och designförbättringar.

Inom mjukvaruutveckling beskriver felutveckling hur defekter uppstår, sprids mellan moduler och versioner och ackumuleras under testning och användning. För att hantera detta används modeller av felutveckling samt metoder som kontinuerlig integration, regressionstester och betaversioner.

Inom biomedicin används termen ibland för att beskriva felutveckling i fosterutveckling eller vävnadsbildning. Orsakerna kan vara genetiska, miljömässiga eller en kombination, och processerna studeras inom embryologi och teratologi.

Metoder och verktyg inkluderar FMEA, FTA, prognostisering, tillförlitlighetsanalys samt hälsoövervakning och dataanalys. Att förstå felutveckling möjliggör bättre förebyggande åtgärder, designförbättringar och riskstyrning.