falldefinitioner

Falldefinitioner är de kriterier som används för att klassificera en händelse som ett fall i klinisk praksis och epidemiologisk forskning. De används för att uppskatta förekomst, identifiera riskfaktorer och utvärdera prevention samt att jämföra studier över tid och mellan grupper.

En central, ofta citerad definition är att ett fall är en händelse där en person oavsiktligt ändrar position och kommer till vila på marken eller en lägre nivå. Händelsen kan medföra skada eller inte, men den brukar inte kräva att någon särskild sjuklig händelse är orsaken. I vissa sammanhang skiljs fall som uppstår till följd av eller i samband med en större medicinsk händelse (till exempel synkope, stroke eller anfall); i andra sammanhang inkluderas sådana fall om personen i slutändan hamnar på marken.

Begreppet nära fall används ibland för att beskriva situationer där personen nästan faller men lyckas få bukt på balansen. Dessa räknas inte alltid som fall i statistik men kan användas som en indikator på balansproblem. Andra variationer gäller hur fallen registreras: självrapport, vårdjournaler eller observation; vissa studier kräver dokumentation, andra litar på minnesbaserad återkallelse.

Praktiska konsekvenser: För forskning och vårdplanering påverkar vilken definition som används mängden registrerade fall och vilka riskfaktorer som uppmärksammas. För att öka jämförbarheten används ofta standardiserade instrument och rapporteringsrutiner, men det råder fortsatt heterogenitet i falldefinitioner mellan länder och studier.