förled

Förled är inom svenska språket det första elementet i ett sammansatt ord. Det utgör ofta kärnan i ordets betydelse och ger den övergripande klassen eller ämnet som ordet handlar om. Efterledet är den delen som följer och preciserar eller specificerar betydelsen.

I svenska sammansättningar kommer förled oftast från fristående ord, som adjektiv eller substantiv, medan efterledet brukar ange vad förledet tillsammans med efterledet syftar till. Exempel är snabbmat (snabb + mat), tidskrift (tid + skrift), solglasögon (sol + glasögon) och fjärrkontroll (fjärr + kontroll). Dessa sammansättningar visar hur förledet ger en övergripande kategori eller egenskap som efterledet konkretiserar.

Förled kan även vara bildade eller binda morfem som fungerar som prefix i vissa egentliga sammansättningar, till exempel fjärr- i fjärrkontroll. I sådana fall är förledet inte alltid ett självständigt ord i dagens bruk, utan verkar som en elementär del av ordet. I mer komplexa sammansättningar kan flera morfem kombineras, vilket gör avgränsningen mellan förled och efterled mindre tydlig.

Delar av svensk terminologi använder också termen efterledd för att beskriva den del som följer förledet. Att känna igen förled och efterled hjälper till att förstå ords betydelse och hur nya ord bildas i svenskan.