förbindelseorienterad

Förbindelseorienterad överföring är en kommunikationsmodell där en logisk kanal eller session etableras mellan avsändare och mottagare innan data överförs och hålls öppen under hela överföringen. Kanalens uppbyggnad och synkronisering hanteras av protokollet, och anslutningen avslutas först när all data har skickats eller när en av parterna avslutar sessionen.

Huvuddrag är att uppkopplingsprocessen ofta inkluderar en handskakning (session setup), sekvenserad och pålitlig leverans, bekräftelser och felåtervinning, samt flödes- och ibland kongestionskontroll. Eftersom resurser reserveras och behålls under sessionen kan förbindelseorienterad kommunikation erbjuda ordnad data och bättre kontroll över överföringen jämfört med lösare metoder.

Motsatsen är förbindelselös kommunikation, där varje paket hanteras individuellt utan föregående uppkoppling. Exempel på förbindelseorienterade protokoll är TCP (Transmission Control Protocol) inom TCP/IP-stacken samt vissa nätverksprotokoll som används i äldre tekniker som X.25, Frame Relay och ATM. Förbindelseorienterade protokoll prioriterar tillförlitlighet och rätt ordning, men innebär större overhead och längre uppstartstid än förbindelselösa protokoll som UDP. I praktiken används förbindelseorienterade mekanismer när tillförlitlighet och ordnad leverans är viktig; förbindelselösa metoder används när låg latens är kritisk, t.ex. för vissa realtidsapplikationer.

Termen används inom datanätverk och telekommunikation och beskriver ett fundamentalt skillnad i hur olika protokoll hanterar dataöverföring, inklusive hur anslutningar etableras, bibehålls och avslutas.