exponeringssystem

Exponeringssystem är den uppsättning mekanismer, sensorer och reglerkretsar som används för att styra hur mycket ljus som når bildsensor eller film i fotografering och bildskapande. Grunden är att få rätt exponering så att detaljer bevaras i både ljusa och mörka partier inom kamerans dynamiska omfång.

Kärnkomponenterna i ett exponeringssystem är ljusmätning, exponeringslägen och kontrollen av de tre huvudparametrarna som styr exponeringen: bländare, slutartid och ISO. Ljuset mäts vanligtvis med en ljusmätare och används i olika mätfunktioner (evaluativ/matrix, centrumviktad, spot). Exponeringsläget kan vara manuellt eller halvautomatisk (program, bländarprioritet, slutartidsprioritet) eller helt automatiskt. Exponeringsvärden (EV) används för att beskriva kombinationen av dessa tre faktorer.

Hur det fungerar i praktiken är att kameran eller inspelningssystemet bedömer scenens ljusstyrka och anpassar exponeringen utifrån vald inställning. I manuellt läge justeras antingen bländare, slutartid eller ISO av fotografen för att uppnå önskad exponering. I automatiska lägen regleras exponeringen av systemet, ibland med exponeringskompensation eller bracketing för att säkra önskat resultat. Vid användning av blixt eller externa ljuskällor kan även flergångsexponeringar integreras i exponeringssystemet.

Utmaningar och hänsyn inkluderar scenens dynamiska omfång, risk för highlight/clipping, skuggor och bildbrus vid höga ISO-tal i digitala sensorer. Inom film kan reciprocity-fel påverka längre exponeringar. Exponeringssystem används även i HDR-teknik och i cinematografi där flera exponeringar kombineras för ökat omfång.

Historiskt har exponeringssystem varit centrala i fotografin, från manuella metoder till dagens intelligenta sensordrivna mätningar. De är grundläggande för stillbild, reportage, mode och andra bilder där ljussättning och exponering krävs noggrant.