exponeringsfaktorer

Exponeringsfaktorer är egenskaper hos miljön eller individen som påverkar mängden av ett ämne eller annan påverkansfaktor som når kroppen och därigenom kan bidra till hälsorisker. Begreppet används inom miljö- och arbetsmiljöhälsa, toxikologi och epidemiologi för att beskriva hur människor exponeras för kemikalier, fysiska risker och biologiska faktorer.

Faktorerna kan delas in i kemiska, fysiska, biologiska och livsstils- samt samhälleliga faktorer. Viktiga kärnfaktorer är koncentrationen av ämnet, exponeringens varaktighet, exponeringens frekvens och exponeringens väg; kumulativ exponering över tid samt interaktioner mellan flera ämnen kan också påverka risken. Källorna finns i arbetsmiljö, bostadsmiljö, miljön i fritidsaktiviteter och livsmedels- och vattenförsörjning. Individer skiljer sig åt i känslighet beroende på ålder, kön, kroppsvikt, genetiska faktorer, hälsotillstånd och livsstilsval som rökning och alkoholkonsumtion.

Exponeringsbedömning används för att uppskatta risker och stödja åtgärder som minskar exponeringen. Metoder inkluderar direkta mätningar och övervakning, användning av exponeringmodeller för att extrapolera från små datamängder, samt biomarkörer och enkätbaserad information. Resultaten används i riskbedömningar, gränsvärdesbestämmelser och policyarbete för att skydda folkhälsan och arbetstagare.