expertesamverkan

Expertesamverkan, även kallad expertersamverkan, är en samordnad arbetsform där experter från olika sektorer—offentlig förvaltning, akademi, näringsliv och civilsamhälle—bidrar med kunskap, analys och bedömningar för beslut och policyutveckling. Målet är att kombinera spetskompetens med praktisk erfarenhet för att förbättra beslutsunderlag, öka trovärdigheten i besluten och underlätta implementering.

Processen innefattar identifiering av kunskapsbehov, urval av relevanta experter och en struktur som möjliggör input, exempelvis arbetsgrupper, expertpaneler, workshops eller systematiska undersökningar som Delphi-studier. Resultaten sammanställs i rapporter eller beslutsunderlag och används av beslutsfattare i myndigheter, kommuner eller regioner. Transparens, redovisning av metod och hantering av intressekonflikter är centrala principer.

Expertesamverkan används inom en rad områden, bland annat folkhälsa, miljö och klimat, samhällsplanering, säkerhet och teknologiutveckling. Modellerna varierar mellan rådgivande paneler, tillfälliga utredningar och stående expertgrupper. I offentlig sektor kan samverkan ske som del av regleringsarbete, samråd eller riskbedömningar.

Fördelarna inkluderar bättre beslutsunderlag, ökad legitimitet och snabbare processer vid komplexa frågor. Utmaningar är koordinering över sektorer, olika intressen och tids- och resursbehov. Framgångsrik expertesamverkan kräver tydliga mål, dokumentation som är tillgänglig för berörda parter och mekanismer mot konflikt av intressen samt rutiner för uppföljning och utvärdering.