ensamrätt

Ensamrätt är ett juridiskt begrepp som används i svenska rättskällor för att beskriva en exklusiv rätt som innehas av en enskild person eller en juridisk enhet till en viss tillgång eller rätt. Begreppet står i kontrast till gemensamma eller delade rättigheter där flera parter har rätten att verka samtidigt. En ensamrätt kan uppkomma genom lag, avtal eller domstolsbeslut och skyddar normalt innehavaren mot att andra utnyttjar samma rätt utan tillstånd.

Inom fastighetsrätt kan ensamrätt gälla rätten att bruka, sälja eller överlåta en sak, exempelvis i form av äganderätt eller exklusiv nyttjanderätt. Inom immaterialrätt innebär ensamrätt ofta rätten till exploatering av ett skyddat verk, uppfinning eller varumärke, där innehavaren har rätt att reproducera, sälja, licensiera eller hindra annan användning utan tillstånd. Dessa rättigheter kan överföras helt eller delvis genom avtal, testamente eller gåva och upphör i enlighet med lagstiftningens eller avtalets villkor.

Begränsningar av ensamrätten finns i tvingande lagstiftning och i avtalsvillkor, samt i allmänna hänsyn som allmänhetens intresse eller skydd av tredje part. I rättstillämpning diskuteras ofta balansen mellan att skydda ensamrättens innehavare och att undvika överdrivet beroende av en enda part.

Se även: äganderätt, nyttjanderätt, upphovsrätt, patenträtt.