innehavare

Innehavare är ett svenskt substantiv som betecknar den person eller enhet som innehar och därigenom har besittning av något. Ordet kommer från innehav, besittning, tillsammans med suffixet -are som bildar en beteckning för den som utför handlingen. På svenska används termen främst som översättning av engelska holder eller possessor.

Användningen är bred och förekommer i vardagligt tal såväl som i myndighetseliga och rättsliga sammanhang. Den används för att referera till den som har kontroll över något, oavsett vem som äger det. Exempel: innehavare av pass, innehavare av körkort eller bankkonto, innehavare av en aktie eller av ett kontrakt. I vissa fall fungerar innehav som ett generellt uttryck för besittning och kan stå i kontrast till äganderätt, där ägaren har den juridiska äganderätten medan innehavaren har den faktiska kontrollen.

Juridiskt är innehav ofta skilt från ägande. En innehavare kan ha sin rätt genom avtal, hyra, lån, deposition eller förvaring och behöver inte vara den lagliga ägaren till föremålet. Innehav kan överföras utan att äganderätten följer med, beroende på omständigheterna och den aktuella lagstiftningen. Begreppet används därför ofta när man beskriver den som fysiskt innehar något och därmed har vissa rättigheter, skyldigheter eller skyldigheter i relation till föremålet.

I officiell kommunikation används termen ofta för att identifiera den som bär eller innehar ett dokument eller en tillgång, till exempel pass eller körkort, eller andra behörigheter som kräver fysisk kontroll.