enkeltblind

Enkeltblind, eller enkel blind (single-blind) i klinisk forskning, är en studie- eller experimentdesign där deltagarna inte vet vilken behandling de tilldelats, medan den som administrerar behandlingen känner till tilldelningen. Syftet är att minska deltagarnas förväntningar och placeboeffekter. Begreppet används ofta i kontrast till dubbelblind (double-blind), där varken deltagarna eller bedömare vet tilldelningen.

Implementeringen sker vanligtvis genom randomisering och hemlighållande av tilldelningen för deltagarna. Detta minskar risken att deltagarnas upplevelser påverkar resultaten. Forskarna eller vårdgivarna som administrerar behandlingen kan känna till tilldelningen, vilket gör enkla blindstudier ofta enklare att genomföra än dubbelblind-studier. Det finns också varianter där endast utfallsbedömmarna är blinda.

Användningsområden sträcker sig över många typer av kliniska prövningar, särskilt när fullständig blindning av alla inblandade inte är praktiskt genomförbar eller etiskt nödvändig. Enkelt blind används ofta i läkemedelsstudier där placebo kan användas eller i vissa kirurgiska eller psykologiska tester där helt blindade förhållanden inte är möjliga.

Fördelar med enkel blindhet inkluderar oftast lägre kostnad och bättre genomförbarhet jämfört med dubbelblind. Begränsningar innefattar risk för bias hos vårdpersonal som känner till tilldelningen samt att resultat som är subjektiva eller kräver bedömning kan påverkas av kunskap om behandlingstypen. Objektiva utfall kan dock behållas om de mäts oberoende av subjektiva bedömningar.

Se även: dubbelblind, placebokontrollerad studie, randomisering.