engangsavgifter

Engangsavgifter, plural engångsavgifter, är avgifter som tas ut en gång vid starten av ett avtal eller vid köptillfället, och som inte upprepas regelbundet. De ska täcka kostnader för administration, uppstart, aktivering eller liknande. Engangsavgifter förekommer i flera olika branscher och sammanhang.

Vanliga områden där engangsavgifter förekommer är finanssektorn, telekommunikation, fastighets- och bostadsmarknaden, medlemsorganisationer och försäkringar. Exempel inkluderar uppläggningsavgift eller expeditionsavgift för lån eller krediter, aktiverings- eller installationsavgift vid telefoni eller bredband, medlems- eller anslutningsavgift vid klubbar och föreningar, samt administrativa avgifter vid köp av bil eller bostad.

Hur engangsavgiften hanteras och redovisas kan variera. Den ska normalt anges tydligt i avtalet eller på fakturan, och moms (VAT) kan tillkomma om leverantören är momsregistrerad. Avgiften kan vara helt eller delvis återbetalningsbar beroende på avtalets villkor, och i vissa fall kan den förhandlas eller avskaffas vid särskilda överenskommelser.

Konsumenträttsligt ska uppgifter om kostnaderna ges på ett tydligt sätt innan ett avtal sluts. Vid distansavtal och avtal utanför affärslokaler gäller särskilda regler som bland annat ger konsumenten en ånger- eller återkallelseperiod i vissa fall, och därmed understryks vikten av tydlig prisinformation inklusive engångsavgifter.

Sammanfattningsvis är engangsavgifter avgifter som betalas en gång i samband med ett köp eller avtal, och de skiljer sig från återkommande avgifter genom sin tidsbegränsade karaktär.