energilagringsmetoder

Energilagringsmetoder är tekniker för att lagra energi till senare användning. Genom lagring kan produktion och efterfrågan jämnas ut, intermittenta källor integreras bättre och försörjningen göras säkrare vid störningar i elnäten.

Mekaniska lagringsmetoder utgör en stor grupp. Pumpad vattenkraftlagring (pumped hydro) är den mest använda stora formen och fungerar genom att höja vatten till ett reservoar när energin är billlig och släppa ner det genom turbiner när efterfrågan ökar. Komprimerad luftlagring (CAES) lagrar energi som komprimerad luft och återvinner den genom turbiner, ofta med värmeåtervinning. Flywheels lagrar energi som kinetisk energi i en mycket snabbroterande skiva, vilket ger hög effekt på kort tid men begränsad energimängd.

Kemiska/electrochemiska lagringsmetoder omfattar batterier samt vätgas och syntetiska bränslen. Litiumjonbatterier dominerar många applikationer tack vare hög verkningsgrad och snabb respons; flowbatterier erbjuder skalbarhet för längre uthållighet. Vätgaslagring används mellan elektrolys och användning i bränsleceller eller reformering till el. Syntetiska bränslen och power-to-X-lösningar möjliggör längre säsongsbaserad lagring, ofta med lägre direktrisk verkningsgrad men bättre kompatibilitet med befintlig infrastruktur.

Termisk lagring används för att lagra värme, till exempel som sensible heat i vatten eller salt, fasändringsmaterial (PCM) och termokemisk lagring. Dessa metoder är särskilt relevanta i industriella processer och värmeproducerande anläggningar.

Valet av lagringsteknik beror på tidsomn, energimängd, kostnad, livslängd och säkerhet. Olika tekniker passar olika skeden, från sekundär till säsongsbaserad lagring, och olika storskaligheter i elsystemet.