drivanordningen

Drivanordningen, eller drivsystemet, är den delen av ett fordon som omvandlar energi till rörelse och överför vridmoment till hjulen. Den innefattar energikällan, kraftöverföringen och drivlinan samt styrsystem som reglerar kraftflödet mellan motor och hjul. Drivanordningen är central för fordonets acceleration, köregenskaper och bränsleeffektivitet och samverkar nära med broms-, styr- och chassikomponenter.

De viktigaste komponenterna varierar mellan olika drivsystem. En energikälla kan vara en förbränningsmotor (bensin eller diesel), en elektrisk motor med batteripaket, eller en kombination i hybrider. Energiomvandlingen sker i motorn eller i el-motorn, medan överföring av kraften sker via transmissionen – manuell, automatisk, CVT eller dubbeltkopplingslåda. Drivlinan inkluderar koppling eller momentomvandlare, drivaxlar eller kardan och en slutväxel (differential) som fördelar kraften mellan hjulen. Styrsystem som motorstyrning (ECU) och växellådsstyrning (TCU) optimerar prestanda och ekonomi.

Drivanordningens layouter delas ofta efter vilka hjul som drivs. Framhjulsdrift överför kraften till framhjulen, bakhjulsdrift till bakhjulen, och fyrhjulsdrift kan fördela kraften mellan axlarna för bättre traction och stabilitet. Modern teknik inkluderar helt elektriska drivsystem, hybrider och plug-in-hybrider. Elektriska system tenderar att ha högre verkningsgrad och möjlighet regenerativ bromsning, medan traditionella förbränningsdrivlinor dominerar i många samhällen utan full elektrifiering.

Historiskt utvecklades drivsystemen från mekaniska växellådor och drivaxlar till allt mer elektroniskt styrda och elektriska lösningar. Miljökrav och mål om lägre utsläpp driver övergången till elektrifiering och förbättrad bränsleeffektivitet. Underhåll omfattar bland annat motor- och växelvätskor, bromsvätska och batterivård i el- och hybridfordon.