domstolsprocessen

Domstolsprocessen är det rättsliga förfarandet genom vilket tvister och brottmål avgörs i Sveriges domstolar. Den omfattar civilprocess, straffprocess och förvaltningsprocess. Processen regleras främst av rättegångsbalken och relaterade lagar. De svenska domstolarna består av tingsrätter (första instans i civil- och brottmål), hovrätter (överklagande) och Högsta domstolen. Förvaltningsrätten och kammarrätten hanterar administrativa tvister mot offentliga myndigheter.

I civilprocessen är käranden den som väcker talan och svaranden den som försvarar sig. Tvisten inleds oftast med en stämning och ett yrkande. Svaromål lämnas i regel inom en angiven tid. I straffprocessen väcks åtal av en åklagare, den åtalade har försvarare och domstolen avgör om den åtalade är skyldig bortom rimligt tvivel. Domstolen består vanligtvis av en eller flera lagfarna domare, och i många mål deltar nämndemän.

Processens gång präglas av skriftväxling, förberedelse och i vissa fall förrättningar. Huvudförhandlingen är den centrala prövningen där bevis och vittnesmål prövas. I civilrättsfall avgörs tvisten om rättens beslut leder till skadestånd, ansvar eller andra rättsliga yrkanden. I straffrätt prövas brott och påföljder. Domstolens beslut meddelas som dom; i vissa fall kan interimistiska åtgärder beslutas. Besluten kan överklagas till hovrätten och i vissa fall till Högsta domstolen, som i huvudsak prövar rättsfrågor av princip.

Rättigheter och öppenhet: allmänheten har normalt rätt att närvara vid domstolsförhandlingar och beslut offentliggörs i de flesta fall. Parterna kan anlita advokat eller annat biträde. Rättsprocessen syftar till ett rättsäkert och skyndsamt avgörande byggt på bevisning och gällande rätt.