Rättsprocessen

Rättsprocessen är den rättsliga processen genom vilken tvister och brottmål handläggs och avgörs i Sverige. Den omfattar både civil- och brottmålsförfaranden och sträcker sig från inledande utredning till dom och verkställighet.

Inom brottmål leds förundersökningen av polis och åklagare. Den misstänkte kan häktas eller anhållas i vissa fall. Åklagaren beslutar ofta om åtal. Väckt åtal prövas i tingsrätten, där en yrkesdomare tillsammans med nämndemän avgör skuldfrågan. Motparten är åklagaren och försvarsadvokaten företräder den tilltalade. Bevisningen består av vittnesmål, tekniska bevis och andra handlingar. Den tilltalade är i princip oskyldig tills giltig skuld har bevisats, alltså presumtionen om oskuld gäller. Domen kan innebära fängelse, böter eller andra påföljder, och ofta skadestånd till offer. Både den åtalade och åklagaren har rätt att överklaga till hovrätten, och i vissa fall vidare till Högsta domstolen.

Inom civilprocesser rörs tvister mellan privatpersoner eller företag, såsom avtal eller ansvar för skada. Målet inleds av kärande och svarande; tingsrätten prövar tvisten, vanligtvis med en professionell domare och ibland med nämndemän. Bevisbördan ligger hos parterna; beslutet grundas i den bevisning som lagts fram. Överklagande sker till hovrätten och i särskilda fall till Högsta domstolen. Rättsprocessen ska vara offentlig, parterna har rätt till försvar och rätt till rättvis behandling, och processen ska främja rättssäkerhet och effektivitet.

---