direktmätningar

Direktmätningar är mätningar där den storhet som mäts bestäms direkt av instrumentet eller avläsningen utan att behöva tolka resultatet genom modeller eller samband med andra storheter. Den direkta avläsningen anses därmed ge en observationsbaserad uppgift, där fel i huvudsak uppstår från instrumentets upplösning, kalibrering och omgivning. Omvänt innebär indirekta mätningar att storheten härleds från andra mått eller från teoretiska samband, ofta i kombination med modeller och antaganden.

Exempel på direkta mätningar är längd uppmätt med måttband, massa med våg, temperatur med termometer och tid med en klocka. Inom områden som astronomi och geodesi kan vissa storheter fastställas direkt genom mätningar som parallax eller direkt avläsning av storlek, medan andra storheter ofta härleds via modeller.

Felkällor inkluderar instrumentets noggrannhet och upplösning, kalibreringsfel, temperatur- och tryckvarianser samt systematiska bias. Osäkerheter i direkta mätningar kan oftast bedömas genom upprepningar och kalibreringar, och rapporteras som felmarginaler eller konfidensintervall.

Direktmätningar spelar en central roll i metrologi och laboratoriepraxis, där målet är att uppnå tillförlitlighet. Samtidigt är indirekta metoder viktiga när direkta uppmätningar inte är praktiska eller möjliga, och de kompletterar varandra i tolkningen av experimentella resultat.