diarésjukdom

Diarrésjukdom är ett samlingsnamn för störningar där avföringsfrekvensen ökar och avföringen är lös eller vattnig. Tillståndet kan förekomma tillsammans med buksmärtor, illamående, kräkningar och feber. Diarré delas vanligtvis in i akut diarré (oftast under två veckor) och kronisk diarré (länger än fyra veckor).

Orsakerna är breda och inkluderar infektiösa och icke-infektiösa faktorer. Vanliga infektiösa orsaker är virus som rotavirus och norovirus; bakterier som Salmonella, Campylobacter, Shigella och toxigena Escherichia coli; samt parasiter som Giardia intestinalis. Icke-infektiösa orsaker omfattar inflammatorisk tarmsjukdom, laktosintolerans, celiaki och medicinska faktorer som antibiotikabehandling. Smittspridningen sker ofta via fekal-oral väg, kontaminerat vatten eller livsmedel.

Diagnostik baseras på anamnes och bedömning av vätske- och elektrolytstatus samt kliniska tecken på uttorkning. Vid behov tas avföringsprov för odling, antigentest eller PCR för att fastställa etiologi, särskilt vid allvarlig eller långvarig diarré, blodiga avföringar eller resor till områden med koleraförekomst.

Behandling fokuserar på att återställa vätska och elektrolyter. Oral rehydration solution (ORS) används vid mild till måttlig diarré; intravenös vätsketillförsel kan behövas vid allvarlig uttorkning. Zinc-tillskott och fortsatt vanlig kost är viktigt hos barn. Antibiotika används endast vid specifika etiologier eller svåra fall och bör föregås av klinisk bedömning.

Förebyggande åtgärder inkluderar vaccination mot rotavirus där det är vanligt förekommande, samt säkert vatten, god livsmedelshygien och god handhygien. Amning rekommenderas för spädbarn; vid resor är ORS och noggrann hygien viktiga.

---