diagnosesverktyg

Diagnosesverktyg är instrument och metoder som används för att stödja fastställandet av medicinska eller psykologiska diagnoser. De hjälper kliniker att samla och strukturera information, bedöma symtom och funktionsnedsättning samt följa patientens utveckling över tid. Verktygen används i klinisk rutin, i triage eller i forskningssammanhang och kan kombineras med anamnes, fysisk undersökning och laboratorieprov.

Vanliga typer inkluderar strukturerade intervjuer, självskattningsskalor och bedömningsmallar. Strukturera intervjuer som SCID eller MINI används för att systematiskt kartlägga psykiatriska tillstånd. Självskattningsskalor som PHQ-9, GAD-7 eller Beck Depression Inventory ger patientens egen bild av symtomen. Kognitiv bedömning kan innefatta MoCA eller MMSE. Inom medicin används laboratorie- och bilddiagnostiska verktyg som blodprov, röntgen eller MRI som stöd i diagnostiken.

Ur psykometrisk synvinkel är reliabilitet (tillförlitlighet) och validitet (mätningens giltighet) grundläggande. Verktygens standardisering, normering och kulturella anpassning påverkar användbarheten, särskilt i olika åldersgrupper och språkgrupper. Analys av missvisande resultat och kontinuerlig uppdatering av diagnoskriterier är vanligt.

Etiska överväganden inkluderar informerat samtykke, sekretess och förebyggande av stigmatisering. Verktyg får inte användas på ett sätt som riskerar patientens rättigheter eller välbefinnande; risker för över- eller underdiagnostik och bias i frågaformulering eller tolkning måste hanteras genom utbildning och kompetent användning. Begränsningar inkluderar att verktygen inte ersätter klinisk bedömning.