dendrochronologi

Dendrochronologi är studiet av träårsringar för att datera träföremål och för att rekonstruera tidigare klimat- och miljöförhållanden. Årsringarna uppstår årligen när träd producerar olika mängder trä i olika väderförhållanden; breda ringar bildas ofta under goda tillväxtår och smalare under sämre år. Genom att analysera dessa mönster kan forskare ge kalenderår till varje ring och därmed bestämma när trädet växte.

Metoden bygger främst på korsdatering (cross-dating) där mönster av breda och smala ringar över olika prov jämförs för att skapa en sammanhängande kronologi. När sammanfogade data från många träd bildar en regional eller tidsbegränsad kronologi kan träföremål som vindar, stavar och byggnadsdelar dateras exakt till ett år. För längre eller äldre kronologier används ofta kompletterande tekniker, till exempel analys av träets densitet och isotopinnehåll samt, vid behov, radiocarbonkalibrering genom wiggle-matching.

Användningsområdena är breda: datering av arkeologiska fynd och träbyggnader, bestämning av när en struktur uppfördes, och återgivning av tidigare klimatförhållanden som temperatur, nederbörd och skogsbrännslek. Dendrochronologi bidrar också till kalibreringen av radiocarbonkurvor och kan ge insikter om skogs- och miljöhistoria samt historiska händelser som påverkat träets tillväxt.

Begränsningar inkluderar behovet av bevarat träprov och relevanta regionala kronologier; inte alla arter lämpar sig lika väl för datering, och ringmönstren kan påverkas av faktorer som sjukdomar, skador eller anthropogena störningar. Modern dendrochronologi fortsätter att utvecklas genom integrering av flera datatyper och förbättrade statistiska metoder.