dataskyddslagstiftningar

Dataskyddslagstiftningar är rättsliga ramverk som reglerar hur personuppgifter får bearbetas för att skydda integriteten. Inom Europeiska unionen är Allmänna dataskyddsförordningen, GDPR, kärnreglerna och gäller för företag och offentliga myndigheter som behandlar uppgifter om personer i EU/EES. GDPR kräver laglighet, transparens, ändamålsbegränsning, uppgiftminimering, rättssäkerhet och ansvar samt ger individer kraftfulla rättigheter.

I Sverige kompletteras GDPR av Dataskyddslagen (2018:218) som reglerar svenska förhållanden, särskilt för offentlig sektor och särskilda tillämpningar. Övergripande efterlevnad hanteras av Integritetsskyddsmyndigheten (IMY), tidigare Datainspektionen, som utreder överträdelser och beslutar om åtgärder.

Rättigheterna för registrerade omfattar tillgång till uppgifter, rättelse, radering (rätten att bli glömd), begränsning av behandling, dataportabilitet och invändning mot viss behandling, samt skydd mot automatiserat beslutsfattande i vissa fall. Behandlingen måste ske enligt lagliga grundar, kunna spåras och skyddas med lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder. Vid allvarliga personuppgiftsincidenter ska en anmälan göras till IMY inom 72 timmar, och om incidenten innebär hög risk ska de registrerade också informeras.

Utöver grundläggande skydd reglerar lagarna överföring av uppgifter till länder utanför EU/EES genom adekvansbeslut eller lämpliga skyddsåtgärder, såsom standardavtalsklausuler. Sanktioner kan drabba myndigheter och företag som äventyrar personuppgifter, bland annat i form av administrativa böter.