dataflödesscheman

Dataflödesscheman, eller dataflödesdiagram (DFD), är grafiska representationer av hur data rör sig genom ett informationssystem. De visar vilka processer som hanterar data, vilka externa aktörer som lämnar eller tar emot data, samt hur data lagras och flyttas mellan delarna. Fokus ligger på vad som flyttas och hur det transformeras, inte på teknisk implementering.

De fyra grundkomponenterna är: processer som omvandlar indata till utdata; dataflöden som beskriver vilken data som flyttas; dataförvar eller datalager som lagrar information; och externa aktörer som driver eller tar emot data utanför systemets gränser.

Diagrammen används ofta i nivåer. Ett kontextdiagram visar systemets gränser och huvudinteraktioner mot omvärlden. Därefter följer nivåer som bryter ned varje process i underprocesser (t.ex. nivå-1, nivå-2) för att ge mer detaljerad bild av datarörelserna.

Historiskt utvecklades DFD inom den strukturerade systemutvecklingen under 1970- och 1980-talet. Två vanliga notationer är Yourdon-DeMarco och Gane-Sarson, var och en med något annorlunda symboler men liknande grundkoncept. ISO- eller företagsstandarder har också använts för att förbättra jämförbarhet.

Användningen omfattar kravinsamling, analys och kommunikation med intressenter. Fördelar är tydlighet, lätt att diskutera och en gemensam bild av hur data rör sig genom systemet. Begränsningar inkluderar att diagrammen inte visar tidssekvenser, kontrollflöden eller användargränssnitt, och att de kan bli svåra att hantera om systemet är stort eller förändras ofta.

Bästa praxis inkluderar att börja med ett kontextdiagram, använda konsekventa namn, hålla varje diagram enkelt och isolerat, samt upprätthålla spårbarhet till krav och designbeslut.